Jag stod och borstade och pussade på honom en lång stund innan jag satte på honom innetäcket och ett träns för att sedan gå ut på en promenad. Gick en kortare vända med honom och sedan gick ja in på utebanan och lät han gå och springa efter mig. Jag gjorde några fulingar och sprang fort för att sedan tvärstanna. Han stannade på en gång.
Efter så borstade jag ännu mer och pussade på honom. Sedan fick han en lång massage.
Denna hästen alltså. Jag älskar honom så mycket. Mer än vad någon någonsin kommer förstå. Han är så himla speciell. Vi har satt ihop oss med ett speciellt band, ingen kommer kunna bryta det bandet. Jag har starka band med både Franz och Ida också, och jag älskar dom minst lika mycket. MEN Zorrino är lite utav min drömhäst. OM han skulle vara tillsalu och OM jag letade häst. Så skulle jag inte tveka en sekund, jag skulle köpa honom på en gång.
De gör ont i mig när jag tänker på att han inte är min. Vad vet jag, om en vecka kanske jag inte får rida denna underbara varelse nå mer? J kanske vill börja ha honom helt själv? Eller hon kanske helt enkelt vill att någon annan ska rida?
Samtidigt är jag oerhört tacksam över att få denna chansen. Man får bara en sådan här chans, och den har jag nu. Jag ska ta vara på denhär fantastiska tiden jag faktiskt har just nu - Jag rider tre helt underbara hästar med tre helt olika personligheter.
Bild från en video
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar